Något som Basin City Blues också reagerat på var en kommentar i Aftonbladets artikel om reglerna kring blodgivning:
Johan Forsberg var blodgivare fram till 1995. Sedan kom han ut som homosexuell – och hans blod var inte längre önskat.
– Jag hade inte levt ohälsosamt på något sätt, inte utsatt mig för några risker. Ändå var det stopp, säger han till aftonbladet.se.
Johan Forsberg kunde dock förstå restriktionerna på den tiden.
– Det var en stor hivskräck, man visste inte bättre och då var det rätt. Jag kände mig inte så jättekränkt då, det jag tycker är konstigt är att det finns kvar.”Förlegad och diskriminerande”
Johan Forsberg säger att det är betydligt fler heterosexuella som smittas av hiv i dag.
– Därför känns regeln väldigt förlegad och diskriminerande. HIV är heller ingen dödsdom i dag på samma sätt, det är bara ett väldigt jobbigt besked.
Ursäkta? Först var det ok att inte få ge blod, men sen kändes det förlegat fastän fler smittas av HIV och att det bara är ett väldigt jobbigt besked numera. Jag tror att någon glömt att koppla ihop vissa nervknutar i hjärnans slutledningscentrum. HIV är förvisso ett väldigt jobbigt besked men också ett i dagsläget slutgiltigt – tre alvedon och sängliggande raderar inte alla spår av viruset.
Personligen anser jag att det är riskbeteendet och inte den sexuella läggningen som ska avgöra, uttalanden som ovan till trots. Samtidigt är det oerhört viktigt med kontroller av blodbankerna och att informera om att HIV än så länge inte går att bota, något som andra ”jobbiga besked” i allmänhet är. Många verkar leva under den uppfattningen efter att den värsta AIDS-hysterin glömts bort.
Jag rekommenderar alla att se Frontlines dokumentär om HIV/AIDS historia för att påminna om att det fortfarande är en realitet och inte ett 80-talsspöke.
