Med tanke på att ett förslag om att låta upphovsrättsinnehavare få leta upp personer bakom ett ip-nummer, som misstänks stå för intrång i upphovsrätten, ska skickas på remiss, så borde de instanser som får delta i remissrundan lyfta frågan om risken för att godtycke uppstår.
Visserligen har det ju visat sig, med senaste tidens debatt om pirate bay, att det finns risk för godtycke även om polis och rättsvårdande myndigheter är inblandade, men där finns å andra sidan ett helt annat ansvar att utkräva om fel begås. När man tillåter intresseorganisationer att själva tolka vad de anser vara misstänkt och domstolar med bristfällig teknisk kompetens ska besluta om identiteter bakom ett ip ska avslöjas, så kommer det att fastna ohyggliga mängder oskyldiga i näten. Se bara vad som skett i USA där oskyldiga krävts på stora belopp i förlikningar och där skrämselpropagandan är ett effektivt sätt att tvinga mindre bemedlade att hosta upp pengar som inte står i rimlig proportion till vad de eventuellt gjort sig skyldiga till.
Snart får vi nog be EFF att öppna filial i Sverige för att se efter medborgarnas intressen, men helst av allt stärka den personliga integriteten och lyfta fram rätten att få kommunicera fritt med vem man vill, på vilket sätt man känner för och med vilket innehåll som helst.
[...] Saftblandaren notes that evaluation of evidence in copyright cases has not been quite objective during the present legislation that requires the police to be involved. The blog is concerned that many innocent people could fasten in the invisible surveillance webs if interested parties are granted the right to say what sort of Internet behavior is suspectable and the courts do not necessarily have sufficient technical qualifications to objectively evaluate the evidence presented to them. [...]
Det första vi borde göra om förslaget går genom är vi alla, var och en för sig, begär att få ut ip-nummer från alla riksdagsmän som röstar för detta förslag.
Sedan är det bara att terrorisera.