Sent ska syndaren vakna

Rikskriminalens pressekreterare Linda Vidmark om att besökare möts av Rikspolisstyrelsens sida med barnporrvarning på fel webbplatser:

Det här är inte bra för oss heller…

När det gäller kopimi.com och thepiratebay.org så är det tydligen helt okej med den felaktiga användningen?

Andra bloggar om: internet, barnporr, rps, polisen, kopimi, pirate bay

Special Olympics i Storbritannien

Senaste tidens terrordåd i Storbritannien har, om än situationen i sig är allvarlig, fått mig att dra på mungiporna litegrann. Nog måste dessa terroristwannabees vara det mest patetiska som visat sig med en bensindunk sedan bensinen uppfanns, men det är först nu någon kommer med en bra förklaring till vad det är som pågår på den regngenererande ön utanför Frankrikes kust – det är givetvis så att Special Olympics för terrorister anordnas i upptakten inför årsdagen av Londonbombningarna 2005.

Bruce Schneier sammanfattar det bra:

Terrorist Special Olympics in the UK

First London and then Glasgow. Who are these idiots? It there a Special Olympics for terrorists going on in the UK this week?

Two points about Glasgow:

One, airport security worked. And two, putting a propane tank into a car and driving into a building at high speed is the sort of thing that only works in old episodes of The A Team. On television, you get a massive explosion. In real life, you only get a small localized fire.In the movies, such an act results in a massive, extensive explosion; in real life you get localized fire.

I am particularly pleased with the reaction from the Scots, which is measured and reasonable. No one was hurt; no need to panic. Life goes on.

On the other hand, who invites their friends to come along on a suicide mission?

Nu är det bara att hoppas att det inte blir så mycket mer än så här, men så länge de så kallade terroristerna är så här pass klantiga så har man inget att oroa sig för.

Andra bloggar om: terrorism, storbritannien, london, glasgow

Hur tänkte du nu?

Något som Basin City Blues också reagerat på var en kommentar i Aftonbladets artikel om reglerna kring blodgivning:

Johan Forsberg var blodgivare fram till 1995. Sedan kom han ut som homosexuell – och hans blod var inte längre önskat.
– Jag hade inte levt ohälsosamt på något sätt, inte utsatt mig för några risker. Ändå var det stopp, säger han till aftonbladet.se.
Johan Forsberg kunde dock förstå restriktionerna på den tiden.
– Det var en stor hivskräck, man visste inte bättre och då var det rätt. Jag kände mig inte så jättekränkt då, det jag tycker är konstigt är att det finns kvar.

”Förlegad och diskriminerande”
Johan Forsberg säger att det är betydligt fler heterosexuella som smittas av hiv i dag.
– Därför känns regeln väldigt förlegad och diskriminerande. HIV är heller ingen dödsdom i dag på samma sätt, det är bara ett väldigt jobbigt besked.

Ursäkta? Först var det ok att inte få ge blod, men sen kändes det förlegat fastän fler smittas av HIV och att det bara är ett väldigt jobbigt besked numera. Jag tror att någon glömt att koppla ihop vissa nervknutar i hjärnans slutledningscentrum. HIV är förvisso ett väldigt jobbigt besked men också ett i dagsläget slutgiltigt – tre alvedon och sängliggande raderar inte alla spår av viruset.

Personligen anser jag att det är riskbeteendet och inte den sexuella läggningen som ska avgöra, uttalanden som ovan till trots. Samtidigt är det oerhört viktigt med kontroller av blodbankerna och att informera om att HIV än så länge inte går att bota, något som andra ”jobbiga besked” i allmänhet är. Många verkar leva under den uppfattningen efter att den värsta AIDS-hysterin glömts bort.

Jag rekommenderar alla att se Frontlines dokumentär om HIV/AIDS historia för att påminna om att det fortfarande är en realitet och inte ett 80-talsspöke.

Andra bloggar om: blodgivning, diskriminering, hbt, homosexuella, hiv

Varför ska FN in och peta?

Läste på idg.se att en internationell konvention som beslutats i UNECE gör att Sverige i princip förbundit sig vid att införa lagstiftning om handsfree vid mobiltelefonsamtal under bilkörning.

Några frågor som poppar upp är förstås varför inte FN lägger mer kraft på saker som faktiskt gör skillnad – exempelvis folkmordet i Darfur, AIDS-epidemin i Afrika och ett flertal andra mer brännande frågor. Varför ska de in och peta i en fråga som forskare till och med kommit fram till att det är en ickefråga? Undersökningar har ju visat att det är mobiltelefonsamtalen i sig som är distraktionsmomentet och inte om man har handsfree eller ej. Det är ju en av anledningarna till att Vägverket och NTF inte valt att kräva sådan lagstiftning.

Skillnaden är att forskarna pekar på sina resultat och slutsatser, dvs empiri, medan politikerna som sitter och ska fatta besluten anser och tycker. Gradskillnad, jag vet, men jag sätter min tillit till de som är experter på området.

Andra bloggar om: bilkörning, bilar, politik, mobiltelefoni, handsfree, undersökning, forskning, ntf, vägverket, fn

Gnälligt om Bodström

Det var ett fasligt gnäll om Bodströms inställning till avvisningen av egyptiern Mohammed Alzery och den nuvarande regeringens beslut att häva den.

I Studio ett i eftermiddags så förtydligade herr före detta justitieminister att beslutet att avvisa egyptiern var rätt med de upplysningar som regeringen hade fått ta del av men att det var fel att exekvera avvisningen och att ha litat på de diplomatiska garantierna som lämnats av Egypten.

Det finns väl inget mer att tillägga? Eller har den nuvarande regeringen fått nya underrättelser och i så fall varifrån, när och varför har det dröjt så pass länge att upphäva ett så pass kontroversiellt beslut med alla de politiska fördelar ett sånt upphävande för med sig?

Andra bloggar om: avvisning, politik, bodström, mohammed alzery, terrorism, egypten, sverige

LIXläsning

Jag följde Bloggvärldsbloggens uppmaning och valde att analysera två av mina bloggar i LIXräknaren.

LIX, eller läsbarhetsindex, är ett sätt att mäta hur svårläst en text är. Hamnar man under 30 så är texten att betrakta som lättläst eller nära en barnbokstext i svårighetsgrad och snubblar man in över 60 så är man otäckt nära något som forskare och andra officiella kan haspla ur sig på daglig basis.

Jag lyckades med att få 53 respektive 58, vilket är att anse som facktext på gränsen till avhandling. Skriver jag för svårt, eller?

Andra bloggar om: text, läsbarhet, lix, läsbarhetsindex, svårighetsgrad, bloggande

Bertil Torekull och Godwins lag

Ingen som följt debatten de senaste dagarna har väl missat den uppblåsta och pompösa kritiken vissa konservativa delar av massmedieetablissemanget framfört mot det faktum att Carl Bildt behagar blogga och föra en offentlig diskussion utanför censurmaskinerna på tidningarnas redaktioner.

När man trott att de redan överträffat sig själva så träder SvD:s förre chefredaktör in i matchen och lyckas med både självmål, stegfel och matchstraff på en och samma gång.

I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare.

Om man inte ens själv reflekterar över det orimliga i att jämföra en demokratiskt tillsatt regeringsföreträdare med en sydamerikansk despot eller en nazistisk propagandaminister (som Torekull gjorde i Studio ett i eftermiddags) så kan man gott träda tillbaka till vilket Simrishamnsk pensionärstillhåll man nu residerar i. Godwins lag är uppenbart inte enbart applicerbar i internetrelaterade diskussioner.

Andra bloggar om: politik, medier, bertil torekull, carl bildt, bloggar, demokrati, yttrandefrihet, godwins lag

PK av Oscarsakademin

Den 79:e Oscarsgalan gav inga större överraskningar – rätt huvudrolls- och birollspriser delades ut och de tekniska kategorierna kunde man inte klaga på. Dock var dokumentärs och musikpriset alldeles för genomskinligt. Att Gore var favorit för sin powerpointpresentation ”An Inconvenient Truth” är väl en sak, men att han faktiskt skulle vinna kategorin före utmärkta dokumentärer som ”Deliver us from Evil” och ”Jesus Camp” känns väldigt politiskt korrekt. Genom detta så blir Al Gores röst den allena rådande och det blir omöjligt att diskutera global uppvärmning i annat än bombastiska mardrömsscenarier.

När dessutom Melissa Etheridge tar hem bästa sång för sin ”I need to wake up” så gick luften ur spektaklet. Att Gore propsade på hur ”grön” och miljövänlig hela oscarsföreställningen var kändes också det riktigt hycklande och tillgjort. Som Gårdinger, Rehlin och Wiklund i Kanal 9:s studio påpekade så går det inte direkt någon nöd i transportmedlen som stjärnorna åker med till och från Kodak Theatre (och förmodligen mellan alla efterfester). Hummers och Limosiner känns inte riktigt som de passar in i Oscarsgalans egna tips:

Look for more fuel-efficient, less polluting cars. A car that gets 20 miles to the gallon will emit about 50 tons of carbon dioxide over its lifetime. Double the gas mileage and you cut the emissions by half. Investigate the many new ultra-clean alternative fuel vehicles available. Reconsider extra features such as automatic transmission and 4-wheel drive — they are often unnecessary and eat into gas mileage.

Sen vet jag inte om det var den bästa galan på länge. Jon Stewart var klart bättre än Ellen och tacktalen kändes väldigt trista. Endast Forest Whitaker var riktigt klockren.

Andra bloggar om: oscars, oscarsgalan, miljö, al gore, dokumentär, bilar

Bakom kulisserna i SD

Sverigedemokraterna har, föga förvånande, två ansikten – ett officiellt som försöker framstå som det där helyllepartiet som alla andra helt omotiverat motarbetar, och ett inofficiellt som är precis så batonghårda och ideologiskt snäva som den officiella framtoningen försöker att, och påpekar att de har, städat bort sedan flera år.

SvD har haft en reporter ”embedded” i SD under ett par månader och det han skriver är knappast förvånande men likaväl skrämmande. Ännu mer skrämmande är det förstås att det bland de nya väljarna som lockades till förra årets val faktiskt finns de som köper hela paketet inklusive de mörkare sidorna av partiet.

Han pekar på svarta tavlan där han skrivit att invandringen kommer att kosta Sverige 300 miljarder nästa år.

–Det här är en jävla massa pengar!

Det är söndagen den 3 december 2006 och Sundsvalls sverigedemokrater har samlats i Vikingasalen, en källarlokal i Granlo utanför stan. Syftet är att partiets nya medlemmar ska få en bild av det politiska arbetet. Den inbjudna föreläsaren presenterar sig som Hasse men senare avslöjas att det inte är hans riktiga namn.

Ett parti med en offentlig framtoning som är i bjärt kontrast med de sidor de försöker dölja till varje pris kan man helt enkelt inte lita på och det borde väljarna förstå vid det här laget. SD:s politik består fortfarande, oavsett hur mycket partiets ledning försöker att förneka det, av mantrat att invandrare är brottslingar och har kommit hit för att ”invadera” landet och ”ta över”. Dessvärre har denna kritiska granskning av partiet varit bristfällig innan valet, antagligen för att man inte förutsåg på deras stundande valframgångar men kanske främst för att ingen (förutom Fredrick Federley) har velat ta debatten med dem.

Förhoppningsvis ser det annorlunda ut 2010 och att man då avslöjat vilka charlataner SD egentligen är.

Andra bloggar om: politik, sverigedemokraterna, sd, invandring, invandringspolitik

Årets oslagbara expressenrubrik

Jönköpings sexköpare surfar på internet måste slå rekord i oslagbarhet.

Snart avslöjas väl att skolbarn, pensionärer och turkiska pizzabagare också surfar på internet – och sen är hela karusellen igång…

Andra bloggar om: expressen, medier, jönköping, internet